Yogayama

Det skulle kunna bli….Så mycket bättre

29 oktober, 2016

Det här inlägget handlar om feminism. För någon vecka sedan var jag klar över hur  jag skulle angripa ämnet, men efter att ha läst en artikel med Åsa Jinders dotter Josefin, ”Little Jinder”, fick jag plötsligt tänka om. Alla smarta utläggningar om normer, förminskningar, sexuell kontroll, vara föredöme själv, frihet med mera, kunde läggas åt sidan för nu blev mitt tema plötsligt exemplifierat, på bästa sändningstid!

Jag citerar Josefin Jinder från tidningen jag läste:

”Allt som jag har gjort och som folk tycker är onödigt eller puckat handlar om att utvidga utrymmet för hur man får bete sig som kvinna. Min feminism handlar om att låta en kvinna leva utan att hon skall bestraffas för varje centimeter hon tar utanför kvinnorollen. Därför kommer jag att fortsätta vara som jag är, i förhoppning om att det ger utrymme åt andra.”

Efter att jag läst artikeln bestämde jag mig för att följa årets säsong av Så mycket bättre. Egentligen har jag svår för att titta då jag tycker att det bara var första säsongen som funkade, sedan har alla deltagare lärt sig hur de skall vara. De vet precis när det är lämpligt att fälla en tår, de vet exakt hur effektfullt det är att dela svåra perioder i sitt liv och de vet precis hur de skall vagga med huvudet när någon gör deras låt, det blir ju så när man blir medveten om sig själv. För ett program som detta är en deltagare som Josefin Jinder rena drömmen, tycker jag. För hon är på riktigt. Hon gör inte om sig en sekund och det är stundvis riktigt utmanande att inte själv falla dit och tänka – kan hon inte bara rätta in sig i ledet, måste hon säga att hon aldrig har krattat….

Det finns ovanligt mycket som är äkta denna säsong, tycker jag, men den här säsongen kommer att handla om feminism för mig. Jag kommer följa spelet som oundvikligen kommer att påverka programmets samtliga deltagare eftersom de kommer att behöva förhålla sig till Josefins normbrytande beteende.

Det mest spännande av allt kommer att vara hennes relation till Jill Johnson. Jill, den härliga, ofarliga, girl-next-door-tjejen, den som blir kompis med killarna, den som skrattar bekräftande när killarna säger något. Har vi tur är hon stark och klarar av en sådan som Josefin. Hoppas, hoppas att vi slipper se henne slänga en blick av samförstånd till någon av killarna när Josefin går utanför ramarna, hoppas att hon inte har behov av att lägga beslag på den sexuella energin och hoppas att hon inte försöker förminska Josefin på ett sofistikerat sätt genom att skrattande skaka lite på huvudet när Josefin talar rakt ut från hjärtat. Låt oss hoppas att Jill är trygg och stor nog att släppa in Josefin.

Hoppas att de låter henne vara, precis så som hon är!
Låt förresten alla människor vara, precis så som de är!
Så mycket bättre det blir då!

 

Tack

Estelle

Du kanske också gillar

3 Kommentarer

  • Svara Monica 6 november, 2016 kl. 11:51

    Tack Estelle!!! Betydelsefullt att du delar med dig.

  • Svara Eva 27 november, 2016 kl. 18:06

    Fast nu trampade du nog själv i fällan. Att vara normbrytande är inte samma sak som att vara äkta. Det kan lika mycket vara ett positionerande som att hålla sig innanför ramarna. Att vara normbrytande som kvinna är inte heller så nytt, även om det kan verka så. Visst kan det kännas befriande om kvinnor får vara lika stora hycklare som män, men i slutänden är man ändå bara en hycklare. Jag ifrågasätter inte Little Jinders feminism, den är säkert äkta, men för mig är hon vare sig bättre eller sämre än män som säger sig stå för något, men inte är starkare än att de kan köpas. Och egentligen inget fel med det – vi är alla människor med våra svagheter. Knuten är att känna till de svagheterna, acceptera dem och kanske inte sätta sig på högre hästar än man klarar av att hantera. Om man har höga ideal som man gärna predikar på en offentlig arena, men inte pallar leva upp till, då har man definitivt ägnat sig åt positionering. Sedan att Jills sätt att vara skulle vara mer oäkta och ett spel (med framför allt männens uppskattning) bara för att hon inte upplevs som normbrytande är en märklig analys. När alla kvinnor får vara precis som de är, genuint trevliga likväl som stora hycklare, då har vi nått fram.

    • Svara Estelle Nordenfalk 29 november, 2016 kl. 12:12

      Hm, har läst ditt inlägg många gånger och funderat och funderat… Det behöver inte vara synonymt med att vara äkta, men det fyller en otroligt viktig funktion iom att man vidgar spelarummet för kvinnor. Det är egentligen det jag vill ta fasta på, förminskningen av kvinnor som fortfarande styr och är accepterat. Att vara äkta och genuin i sitt uppsåt är ju naturligtvis grunden i det vi strävar efter och också den röda tråden i nästan alla mina inlägg, om man läser ordentligt. Att Jill i denna situation råkar vara kvinna är underordnat själva innebörden- det faktum att kvinnor som inte följer givna mönster och mallar ofta straffas för det, är det jag vill rikta uppmärksamhet på. Har jag uppfattat dug rätt?

    Kommentera